Slut i rutan

Det här inlägget tänkte jag få till i morse efter att jag knäppt av bilden på min starkt behövande kaffe med skummad mjölk. Men så kom allt annat möjligt i mellan och nu är klockan 21 på kvällen och först nu hamnar den alltså här, på bloggen.

Idag är jag HELT slut! Bonnie vaknade tidigt i morse och skulle absolut inte somna om. Jag tar alltid in henne i vår säng när hon vaknar på morgonen men idag var det precis som att det ENDA som var aktuellt i den lilla kroppen var att kasta sig (lite smidigt så att jag inte skulle märka det) ut från sängkanten. Ja, ni förstår ju att jag inte heller somnade om.
Det är helt galet vad de förstår när de är såhär små. Hon fattar att hon inte får vara utmed kanten som vi bullat upp med hjälp av kuddar när Ludde lämnat sängen. Så istället för att sitta upp och krypa dit (och att jag då ska hinna fatta och få tag om en fot eller en arm), så liksom “låtsassover” hon lite, ålar sig lite närmre, lägger sig ner och “sover” igen för att liksom sen “helt plötsligt” vara framme och kunna speja ut på Luddes nattduksbord, eller vad det nu är som kan vara så intressant, hehe.

Annars idag har vi gungat i massor, ätit jordgubbar i parken, jag har varit på jobbet och träffat chefen för att prata om den verklighet som TYDLIGEN existerar efter en föräldrarledighet… Det har varit årets varmaste dag idag, riktig högsommarvärme! SÅ härligt! Men mindre härligt var det att nattningen av loppan tog 1 timme idag. Och jag är ensam hemma så kunde inte ge upp efter hälften som annars brukar vara MAX vad jag klarar av utan frustrerat utbrott (så även idag). Jag får så ONT i kroppen av att hänga över spjälsängen! Ont i ryggen, huvudet värker, inget blod i armarna och så hade jag inte ätit något sedan lunch vid 11. Ja, det var inte alls optimalt. Jag som bara ville ut på balkongen och inta en fridfull ensammiddag i kvällssolen! Men så blev det alltså inte…

Har nu hängt två maskiner tvätt och kastat i mig maten. Borde packa då vi drar till Skåne nu inför långhelgen, men klockan är alldeles för mycket för det och huvudet dunkar. Ska ta mig ett glas Cola Zero och slötitta på något innan det blir sängen. Snälla rara älskade lilla barn, vi kan väl sova till åtminstone 07 imorgon?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *